Jag klarar inte det här.

Jag satsade allt på ett stackars litet osäkert kort. Jag satsade allt och hoppade. Tyvärr så har jag ingen fallskärm. Och om jag inte jävligt snabbt lär mig flyga så kommer jag krascha. Jag kan inte sova på nätterna över ångest att jag ska hålla lektion. Jag kan ju inte mer än vad som står i elevernas textböcker, vad ska jag gå fram och säga? Ångesten är förlamande och stjäl den tid och kraft som jag behöver använda för att googla nätet efter något att säga. Tadada! En alldeles egen spiral med sikte mot undergången. Hade det varit annorlunda om det hade varit mitt eget ämne? Jag vet inte. Frågan är om jag orkar vara kvar tillräckligt länge för att få reda på det.

Tre kursare har hoppat av sedan tentan, sju totalt tror jag. Jag kanske också borde hoppa av? Vad är det för vits att fortsätta?  Jag lånar pengar för att göra det här, jag lånar pengar för att mentalt köra mig själv i botten. Är det verkligen värt det? NO. Men å andra sidan, att ge upp är failure. Jag kan inte sluta plugga och återvända till min arbetsplats. Komma tillbaka dit med svansen mellan benen? Titta där går hon som trodde hon var något! Nä fan, då får jag nog fortsätta än då. Vad det än kostar och hur det än går. För det nöjet ska de inte få!