Åsa, Drakletare

Jag är inne i en intensiv period av att utvecklas, vilja lära känna mig själv och bara göra saker jag vill och har glädje av. Jag har en deadline, jag inser det nu. Ett ”före” och ett ”efter”.

Idag hade jag ett möte, ett möte som kanske kan leda till något riktigt bra, om det funkar och blir godkänt genom alla instanser. 

Tills vidare så fortsätter jag att måla, vinterbona växterna på balkongen och motionera. Jag vill sy också, en cykelvänlig kjol att använda under höst och vinter som inte ser så malplacerat sommrig ut som dagens kjol gör… 🙂

Jag upplever en rätt konstig känsla av tillfredställelse när jag målar. Lite som att utvilad strosa runt i en främmande stad utan mål. Allt är nytt, främmande och spännande. Nyfikenhet. 

Ny målarkurs. Väl investerade pengar då jag äntligen blev medveten om några mentala verktyg i skapandet. Det ska bli spännande att fortsätta. 

Efter veckan från helvetet, oväntat besked från läkaren på måndag, avlivning av älskad, gammal och sjuk kissekatt på onsdagen och begravning av barndomsvän och kusin på fredagen blev helgen hyffsat lugn. Faktiskt. Sedan blev det måndag och jag tänkte att det var en bra dag att städa bort kattens saker på. Katten som jag saknar så mycket att jag drömmer om henne på nätterna och ser henne i ögonvrån på dagarna. Hmm. Osmart beslut. Känslomässigt kaos. Hopplös trötthet. Ledsen. Nu vill jag bara stänga av, återvända till sängen och sova fram till den dag där själen inte gör ont längre.

Grejen är också den att jag var helt lugn med allt detta förra veckan. Helt lugn. Det som sker, sker. Ingen idé att gräva ner sig mer än nödvändigt… Snälla lugn, kom tillbaka! Jag vill inte vara ledsen längre. Jag vill inte må dåligt. Den sidan av mig själv orkar jag liksom inte med… 

Så. Jag har avbokat dagens träning.  Orkar liksom inte kämpa mig iväg,  tänker stanna hemma och baka istället. Chocolate chip cookies anyone..?

Min söta kissekatt. Du har för alltid ett rum i mitt hjärta. ❤

Ångest. Jag har mått dåligt i snart en vecka nu men jag vet ju att det blir bättre, kanske inte idag men i morgon, nästa dag eller nästa vecka. Det gäller bara att hålla ut. Nu vet jag det. Jag har mått fantastiskt bra under sommaren och vet att det blir så igen. En annan dag. 

Gårdagens bild. Jag var arg, ledsen och mycket frustrerad, men det blev bättre. 

Idag är perspektivet ett annat. En vän ligger på sjukhus. 

Framtiden är oskriven. Från och med nu kan det bara bli annorlunda, bättre eller sämre är egentligen inte relevant. Förändring är det som är viktigt. Och det kanske är gott nog..? 

En balkongkatt. 

Vi skulle så gärna vilja ha en egen gräsmatta min kisse och jag. Men en kväll som denna, med öppen balkongdörr och nattfjärilar som underhållning, så är faktiskt balkongen gott nog.