Gryning. 

Jag har alltid älskar morgnar. Dom är liksom ”min” tid på dygnet. Glimten av oändlighet när mörker går mot ljus, stråket av rodnad när natt blir till dag.  Det fyller mig med lugn och tillförsikt. 

Nu är det ju inte så ofta jag möter gryningen nu för tiden. Jag sover ofta dåligt och har som regel precis somnat om när den gör entré. Men ibland händer det att vi möts och även om jag vet att jag kommer få sota för sömnbristen senare så är det ljuvligt. Kanske rent av värt det? 

Med hopp om en bra dag.