Jag har jobbat i ett par veckor med att sammanställa ett dokumentet. Nu tror jag att jag är typ ”färdig”. Jag har letat upp små och stora anteckningar i olika dokument, anteckningsböcker, skolböcker, kalendrar och från bloggen. Jag samlar anteckningarna för att försöka förstå vad som hände. Men det gör jag inte, jag förstår inte, däremot så kommer smärtan och ångesten tillbaka.

Fortsätter i alla fall jobba med det. Tänker att det kommer göra lite mindre ont för varje gång jag konfronterar smärtan. Det gör ont att läsa men jag tänker att smärtan blir lättare att bära när den är ”erkänd” och bekräftad. Så här var det. Så här kändes det. Jag behöver nog egentligen inte fundera så mycket mer på det hela men det är en del av mig. En del av den jag är och en del av den jag blir. Det här året har påverkat och format mig. Städar undan nu. Ska leta fram en kartong och bära ner förra året i förrådet.